Valparaíso

Ni kommer att förstå Valparaíso med fötterna innan ni förstår det med huvudet. Staden är byggd på och runt fyrtiotvå kullar som reser sig brant ur Stilla havet, och gatorna vägrar följa några räta linjer. Istället slingrar de sig uppåt i trappor, gränder och gamla funicularer – branta linbanor från sent 1800-tal som fortfarande gnisslar upp och ner för de brantaste backarna.

Färgerna är ingen slump. När Valparaíso var en av världens viktigaste hamnstäder, en obligatorisk mellanlandning för fartyg på väg runt Kap Horn innan Panamakanalen öppnade 1914, målade sjömän och hamnarbetare sina hus med det som fanns kvar i skeppens färgburkar. Resultatet blev ett lapptäcke av turkos, korall, gult och lavendel som UNESCO förklarade världsarv 2003.

Låt er inte stressas av en karta. De bästa timmarna spenderas planlöst: en kopp kaffe på en terrass med utsikt över hamnen, en avstickare in i en konstnärs ateljé, en trappa som leder till en helt oväntad mural. Poeten Pablo Neruda älskade staden så mycket att han byggde ett av sina tre hus, La Sebastiana, högt uppe på en av kullarna.